Tillbakablickar

Nu har jag skrivit ned samtliga tillbakablickar i kronologisk ordning från månaderna som passerade under mitt blogguppehåll. Jag gjorde en egen kategori till dessa inlägg som heter just "Tillbakablickar"- ordning och reda. =) Jag har skrivit det förut men skriver det igen- bloggen är ju helt och hållet för min egen skull, för att jag tycker om att dokumentera det som händer i mitt liv och att kunna se tillbaka på bilder och minnas. Nu när jag sammanfattat det som hänt bara det senaste året inser jag vad mycket fint jag får uppleva. Jag är tacksam för allt och vill inte ta något för givet, vilket är lätt att göra i en vardag som bara rullar på utan eftertanke ibland. 
 
 

Juni 2014

Juni månad kom, ännu en vacker månad med härligt ljus! Den första juni anlände Jennys och Eriks andra barn, en dotter vid namn Stella! Välkommen till världen lilla barn.
 
Hos oss fortsatte fixet i huset, så mycket det går med jobb för Eric och en bebis. Vi började också planera för Johns dop i augusti och hängde en del ute i Älvkarleby.
 
John med sin farmor Lisbeth.
 
Vaggan som så vackert stått i vardagsrummet men inte använts kom plötsligt att bli en favoritplats för John. Kan ha att göra med att den flyttades ut till en plats vid trappen och att den vackra mobilen med pingviner hängdes upp ovanför.
 
Vi gjorde en mysig lunchutflykt till Alderholmen en måndag när Eric var ledig.
 
Jag introducerade bärselen på nytt (när vi testat tidigare gillade inte John den), och denna gång gick det utmärkt. Perfekt att kunna pyssla med båda händerna. Jag ser full ut på bilden men försäkrar er om att så inte var fallet..! :-)
 
 
Så här glad var lillgrisen den 5 juni, 7 veckor gammal...
 
Jag och John tillbringade en kväll hemma med Judith.
 
John satt i babyseat när jag bakade paj på Sveriges nationaldag. Något som blev roligare och roligare för varje gång- att titta på när jag pysslade i köket.
 
Jag fick dille på att titta på kort på vår bebis ocg tog skärmdumpar på min egen bakgrundsbild på telefonen...
 
Den 10 juni fick vi besök av min farmor som bjöd på lunch. V tog en promenad och fikade sen på balkongen hemma hos os.
 
John myste på bra i Thomas trygga famn.
 
Babygymmet vi fått från familjen Edelbrock blev riktigt intressant när han upptäckte att han kunde röra vid prylarna.
 
Vi fick besök av Maria och hennes dotter, och John fick finfina presenter!
 
 
Den 14 juni firar vi Elisabeth 1 år och blir bjudna på kalas hos Edelbrocks. En riktigt härlig eftermiddag med gofika, vackert väder och gölliga barn.
 
Den 18 juni blir John två månader och samma dag får vi höra hans första riktiga skratt. Underbart, mitt hjärta smälte! Känner att jag vill dokumentera allt som händer så jag kan gå tillbaka, minnas och få uppleva dessa dagar på nytt genom bilder och text. Därför återupplivas bloggen och den 20 juni börjar jag skriva igen. =)
 
 

Maj 2014

Maj månad kom, vårens sista månad och en av mina favoritmånader eftersom allting blir så vackert i naturen igen. Trädens löv börjar träda fram på allvar, luften känns så frisk och värmen brukar komma smygande. Vid den här tiden hade vi landat liiite mer i våra nya roller som föräldrar. Ännu bestod dagarna av massa gos och fortsatt fikande med familj och vänner. Det var många som ville träffa vår nye familjemedlem och vi ville mer än gärna visa upp honom och umgås med våra nära och kära. Mycket tid tillbringades ensamma också, jag är riktigt glad över all tid vi tog oss att bara lära känna vår son den första tiden.
 
Eric började jobba igen den 7 maj, och efter lyxen att ha honom hemma i nästan tre veckor kändes det lite vemodigt för oss. Men John och jag hade mysiga dagar med promenader, och vår första dag utan Eric fick vi besök av mamma- så mysigt! Vi fortsatte också fixandet med radhuset och trädet utanför vår entré togs ner, och arbetet med trall och nytt förråd påbörjades.
 
Här kommer ett litet axplock från maj 2014.

Den första maj fyller min pappa år. Det firade vi med att bjuda honom på middag och vi fick en mysig eftermiddag och kväll tillsammans. Hans fru och hennes barn var i USA för att fira sin släktings examen och pappa stannade hemma för att jobba.
 
En av alla gosstunder. Mina killar, som jag älskar dessa två.
 
Den 3 maj hade John namnsdag och fick sin första post! Stort! Mamma och Thomas skickade ett fint grattiskort och gav en pengagåva i present- tusen tack fina MoroT! Direkt in på Johns konto för framtiden. =)
 
Den 17 maj var vi bjudna på Alices 2-årskalas i Strömsbro. Mamma Martina bjöd som vanligt på ett kalas utan dess like, massvis med godsaker och vackert jordgubbstema.
 
Far och son igen =)
 
Så här låg vi ofta! John sov riktigt gott hud mot hud, och jag hade inget emot att ligga lääänge och höra hans andetag. Numera vill han inte sova på mig, nu är det mer intressant att kolla runt, nypa mig i ansiktet och träna ryggen när han ligger på mitt bröst.
 
Ett av besöken- några av mina fina kollegor. Love it!
 
Vi introducerade babyseat för John och det blev en hit. Nu satt han bekvämt samtidigt som han hade full koll på omgivningen.
 
Med mormor Kristina.
 
Kvällsmys med pyjamas på. Minns att när vi tog denna bild så tyckte jag att han var sååå stor helt plötsligt. Helt naturligt tittar jag ju på denna bild nu och tycker han är såååå liten, hihi!
 
Den 26 maj kom det första leendet! Visst hade han dragit på läpparna tidigare, när han slumrade till exempel, men det här riktiga leendet kom som sagt den 26 maj. Eric gosade med honom när han låg på skötbädden och då log han den lille älsklingen! Så underbart att se!
 

April 2014, efter förlossningen

Första tiden efter förlossningen var en period av toppar och dalar. Jag var överlycklig över att ha fått John, vissa dagar bar jag omkring på honom non stop och kunde inte sluta pussa på honom. Eric skötte det mesta i hemmet och vi åt frukost i sängen där vi tillbringade de flesta förmiddagar med att mysa. Och amma. Vi fick besök av familjen och vänner och de flesta dagar innehöll fika och presenter- så himla mycket fina saker fick vi, blir alldeles rörd! 
 
Dalarna då..? Jo, jag kunde ju börja gråta för minsta lilla. Jag läste om en liten pojke som blivit utskälld av en vuxen när han sålde majblommor- tårarna sprutade! Jag såg nyhetsinslag om krig- tårarna sprutade. Vi hade det ostädat på toaletten- tårarna sprutade... Ja, and so on. Amningen funkade bra på BB men när vi kom hem var jag inte förberedd på sprängfyllda bröst som gjorde sååå ont, bebis som inte fick tag först (tack för amningsnappar!) och timmeslånga amningsstunder. Mer om amning vill jag skriva om i ett eget inlägg.
 
Men resterande dagar av april 2014 efter förlossningen var... Wow! Bästa tiden! Som tur var så var det fler toppar än dalar och jag minns lyckorusen som väldigt starka. På måndagen den 21 april var vi in till BB igen för läkarkontroll och efter det åkte vi förbi Plantagen. Eric satt kvar i bilen med John och jag strosade omkring bland blommorna och kunde inte sluta le. "Här går jag och väljer blommor till altanen, medan MIN SON sitter ute i bilen med Eric!". Eller när vi firade sista april hos syster med familj. Middag och gofika, Judith och Elisabeth som skrattar och tokar sig och jag älskar att de är Johns kusiner- lyckorus igen. Jag satt i soffan i kusinernas lekrum och hörde min underbara familj ute i vardagsrummet och jag kunde inte sluta le. Ja, jag kan hålla på i evigheter. Men det ska jag inte. Jag delar med mig av lite bilder istället. Även av bilder har vi massor, men många håller jag privata. 
 
Första gången i babyskyddet på väg hem från BB, 20 april.


En av alla gosstunder i soffan, kunde sitta hur länge som helst och lukta på honom.
 
 

Skärmdump från lg.s där vi precis lagt upp vår lille webbis! =) 
       
Eric ute på den allra första vagnspromenaden. Vi gick vår gata fram och tillbaka, och runt Köpis-området. 23 april.

Judith, jag och John myser i soffan hemma på Spikåsvägen. Älskar denna bild! 22 april.
 
Familjen Linngård, 22 april.

Eric och John myser i soffan. Eric multitaskar med bebisgos, hockey på Ipaden och gitarren i famnen... 26 april.



Pappa, jag och John i vagnen vid Vallrundans majbrasa. Det började snöa (!) lagom till vi skulle gå ut så det blev varma kläder på under jackan. =) 30 april.
 

Påskhelgen 2014

Min förlossningsberättelse.
 
Efter sköna dagar som "innan bebis-ledig" med mysiga fikastunder med familj och vänner, många sovstunder i soffan på eftermiddagarna, promenader (i sakta och vaggande mak) och en hel del film och slask-tv, kom så dagen för BF- den 12 april 2014. Den 12 april var det datum som vi själva fick när vi räknade ut förlossningsdag när vi först plussade. Det blev samma datum både hos barnmorskan och sen på rutin-ultraljudet så jag ville gärna att det skulle bli det datumet, det kändes så speciellt. =) Men den lördagen kom och gick, hihi! Även om jag veeet att bebis kommer när den är färdigbakad och att BF bara är en riktlinje så blir det datumet så laddat, jag var så fokuserad på det datumet så det var svårt att inte bli ivrig och otålig. Men jag fortsatte mysa några dagar till med regelbunden kontakt med Eric som ville veta hur jag mådde och hur det kändes- han kunde väl inte riktigt koncentrera sig på jobbet haha!
 
Så kom påskhelgen och på skärtorsdagen den 17 april pysslade jag omkring här hemma- städade och gjorde iordning popcornpåsar med guldpengar till påskkärringar som kunde tänkas komma och plinga på. Jag och mamma bestämde att hon skulle komma förbi på en fika vid 13-tiden och innan det åt jag lunch, duschade och städade undan i köket. När jag står och torkar av diskmaskinen- ni vet när man liksom fortsätter svepa av skåp och luckor när man ändå är igång med trasan- så liksom snärtar det till lite. Ett splash senare så har mitt vatten gått mitt på köksgolvet! Jag står en stund och bara funderar (läs står nollställd). Sen är det bara att torka golv och mig själv förstås, duscha av mig en sväng till och se till att hålla mig torr/fånga upp vatten. Efter detta ringer jag till förlossningen och berättar vad som hänt, får svara på en mängd frågor och blir sen inkallad på kontroll. Dock är det ingen stress säger hon på andra sidan luren så jag tar det lugnt. Ringer till Eric och berättar med ett skratt vad som hänt och säger att han inte behöver komma hem än- han skulle ju ändå sluta 17 tänker jag, inget hinner hända och mamma kan skjutsa in mig till sjukhuset. 
Ringer till mamma som kommer ut till mig och vi sätter oss på altanen och fikar i det vackra vädret. Jag känner mig lugn och förväntansfull- och enormt kaffesugen! Jag och mamma pratar om allt möjligt och självklart om hur det känns att vattnet gått. Det är så skönt med mamma för hon är så lugn och trygg att jag också blir det med henne. 
 
När vi sitter där och fikar kommer Eric hem- inte kunde han stanna kvar på jobbet säger han med ett skratt! Sen säger han något som värmer mitt städälskande hjärta-  om vi hade hunnit åka in tänkte han städa lite hemma innan han åkte efter in till sjukhuset, så att det var fint när vi kom hem med bebis. Jag hade tidigare sagt att detta var viktigt, jag ville inte komma hem till ett ostädat hus med vår nye lille familjemedlem.
 
Vid halv tre åker jag och Eric in till förlossningen. Vi får gå in i ett undersökningsrum där de tar CTG- kurvan på mig. Jag har inte ont och känner inget alls som skulle kunna vara bebis som vill komma ut. Eric och jag pratar och kikar på serier på paddan som han tagit med. Vi packade för säkerhets skull med bb-väska och lite annat smått och gott som vi planerat att ha med på förlossningen. 
Eftersom inga sammandragningar syns på CTG-kurvan, bebis mår fint och jag inte har några smärtor blir jag undersökt då de vill säkerställa att det verkligen är vattnet som gått. Lite smått förbryllad (stött, förnärmad?) undrar jag vad det annars ska ha varit..? Jaja, det konstateras sedan att det ÄR vattnet som gått men då inget annat är på gång får vi åka hem igen. Vi får tid kl 17.00 nästa dag (18 april) och om allt fortfarande är oförändrat blir det ny kontroll dagen därpå. Igångsatt skulle jag bli först på söndagen då man väntar 72 h förutsatt att värdena fortsätter vara bra. 
 
 
Vi packar ihop, svänger förbi Österns pärla och köper kinamat, och beger oss sedan hem för en lugn och skön kväll. Sms:ar närmaste familjen att vi är hemma igen och att ingen bebis ville komma riktigt än. Äter maten vid 18-tiden och gosar sedan i soffan framför några avsnitt av Game of Thrones där jag sedan somnar. Vaknar till vid midnatt och när jag gjort mig iordning för att fortsätta sovandet i sängen får jag en kort men intensiv smärta i magen/livmodern. Den försvinner lika snabbt som den kom så vi går upp och lägger oss. Vaknar till vid 5-tiden av ännu en intensiv smärta men även den försvinner illa kvickt. Nästa gång jag vaknar är kl 9. Jag känner medsamma att något är på gång. Jag kan inte säga att det gör ont till en början, mer att det liksom "molar" svagt och att något liksom tänjer i magen. Eric börjar klocka molandet iaf som kommer med ca 10-13 minuters mellanrum, och går ner för att göra frukost. Jag känner inte för att äta och ganska snabbt börjar jag känna mig trött och vill bara ligga kvar i sängen. Eric ringer in till förlossningen vid halv elva och de ger lite riktlinjer och ber oss ringa tillbaka när molandet/värkarna kommer tätare. En timme senare har det börjat göra riktigt ont, det var som att trycka på en knapp och jag får ett par värkar som gör att jag spyr efteråt- vilket inte är så mycket då jag inte ätit sedan 18 kvällen innan. Eric ringer förlossningen igen och de vill prata med mig- det vill inte jag eftersom jag vill sova mellan värkarna, men efter lite trugande från Eric tar jag luren ändå. Pratar med sköterskan som säger åt oss att komma in. 
 
Medan Eric packar ihop våra saker vilar jag lite till i sängen innan jag börjar göra mig iordning. Jag vill vara ren och fräsch med rena kläder, och kommer på där och då att jag vill klippa tånaglarna (!). Haha, med den magen och värkarna gick ju inte det så bra kan jag tala om, men tånaglarna skulle fixas till. Så det fick Eric göra... Ojoj, vad han får stå ut med. 
 
Vi kommer iaf iväg strax efter och kl 14.10 parkerar vi bilen alldeles utanför förlossningens entré. Detta gjorde mig enormt lättad då jag ägnat en stor del av bilresan åt att oroa mig för hur jag ska orka gå från parkeringen upp till förlossningen- nu gjorde det ont! Jag får en värk i hissen på väg upp och tittar mig efteråt i spegeln därinne- minns att jag kände mig lättad över att jag borstat håret- var kom all fåfänga från?? Eller, hur kan fåfängan få så mycket utrymme just i detta läge kanske är en bättre fråga? Jaja, väl inne på förlossningen träffar jag på ett av paren som var med i samma föräldragrupp på MVC som vi, de skulle in på ett extra ultraljud för att se så att allt såg bra ut och jag kämpade fram en hälsning och ett lycka till innan nästa värk satte in... Pju! In i ett undersökningsrum för ny CTG- kurva och denna gång var det inte lika fridfullt som dagen innan. Jag ville helst inte prata och innan jag la mig ner i sängen kräktes jag en tredje gång av en värk- denna gång de äppelbitar som Eric trugat i mig eftersom jag inte hade någon mat i magen. Efter kurvan är tagen blir det bestämt att vi inte ska åka hem utan istället flyttas till ett förlossningsrum- nu är bebis på gång!
 
Väl i rummet ställs allt i ordning, jag får in kläder som jag ska byta om till och de sätter på mig ett plastarmband. Barnmorskan och undersköterskan är två personer som jag direkt tycker om och det känns som en bra start. Eric pysslar iordning våra saker, ställer upp choklad, dricka och sätter igång musik som jag valt tidigare- det senare får han ta bort illa kvickt! Jag vill inte förknippa Bruce Springsteens musik med smärta klämmer jag fram- en känsla jag inte kan känna i efterhand, men just då var det bara så. Det fanns en säng (såklart), en skön fåtölj, pilatesboll, gåstol och sånt som skulle göra det mer bekvämt för mig under värkarna och sköterskan visar och instruerar mig. Dock till ingen nytta, det enda jag ville var att sitta i den hårda trästolen med träarmstöd- så jag kunde ta spjärn under värkarna! Jag får också information om hur förlossningen kan/kommer att gå till och vi pratar om epidural. Eftersom jag har skolios träffade jag en läkare tidigare under graviditeten som ville att narkosläkaren skulle ta en titt och bedöma om jag kunde få en epiduralspruta eller inte. Jag hann inte träffa denna läkare innan och när sköterskan nu sa att hon kunde ringa dit henne och att vi hann sätta epidural blev mitt svar helt sonika nej. Jag vet inte varför, jag minns inte hur jag tänkte- jag bara sa nej. Inga konstigheter, det var bara som att jag inte orkade med några extra grejer, jag ville bara köra på. Knepigt, men jag körde väl på instinkt eller vad jag ska säga.
 
Eftersom vattnet gått dagen innan ville de inte undersöka mig direkt när jag kom in, pga infektionsrisken. När vi varit en stund inne i förlossningsrummet och då jag kämpat mig igenom några värkar där jag nu börjat frusta och ibland skrika till, är det dock dags att undersöka. Jag får lägga mig ner i sängen och det konstateras att jag är öppen 5-6 cm. Jag vill ligga kvar i sängen då detta var skönast och får en kudde under knävecken. Sköterskan visar mig lustgasmasken och instruerar mig i hur jag ska göra med andningen. Vi testar och jag blir alldeles groggy av första omgången, jag känner inte mina läppar och Eric blir lite suddig där han står bredvid. Sänk dosen! Efter att dosen sänkts tyckte jag verkligen om det här med lustgas- rutinen med andningen fick mig att fokusera och det var skönt att ha något att följa när värkarna satte in. Eric följde mina värkar på datorskärmen och allt blev mer och mer intensivt. De vände mig på sidan och vid det laget var värkarna så starka att jag skrek under samtliga. Jag tryckte lustgasmasken så hårt jag kunde mot mitt ansikte och skrek rakt in i den. Jag räknade hela tiden till 10 i andetag och när jag var på 5 var det som mest smärtsamt, sedan klingade det av. Jag vet inte så här i efterhand om det hela tiden var till 10 jag räknade, men i min värld just då var det så- och det var skönt att ha en rutin återigen. Det låter jättemakabert men jag tänkte på de som får utstå smärta som inte leder till något bra (misshandel mm) och att jag fick utstå denna smärta för att sedan få ett barn- den målbilden hjälpte mig att kämpa mig igenom varje värk. Efter en timme av smärtor, pustande och hårt tryckande av lustgasmasken mot ansiktet var jag helt öppen. 4-5cm på en timme- aj...
 
Jag har inte riktig koll på hela händelseförloppet efter undersökningen som visade att jag var helt öppen- jag tror jag låg på sidan ett tag till. Efter ett tag ville jag inte mer, jag ville att de skulle ta bort allt och att jag skulle få gå hem. Helt orationellt ville jag helt enkelt avsluta och gå därifrån, haha! Det gick ju inte såklart, men de vände på mig och inte långt därefter var det dags att krysta. I dimman av smärtorna kände jag mig så förvånad, jag upplevde det som att allt gick så fort, jag var inställd på att det skulle ta så lång tid. "Är det redan dags?!" frågade jag (skrek jag?) till en av sköterskorna som skrattande tog min hand och började instruera mig i krystandet. Jag fick lägga mig till rätta och började krysta en gång- då skrek jag rakt ut. Sköterskan sa till mig att försöka pressa skriket nedåt istället, så att kraften hjälpte till att få ut bebis. Hon tryckte sitt finger nedanför min navel och sa åt mig att försöka trycka bort det med magkraft- mycket effektivt litet knep måste jag säga, fyra krystningar senare var han ute, vår lille John. Klockan var 19.47 på långfredagen den 18 april 2014. Mitt livs upplevelse.
 
 
 
Lyckan och den avslappnade känsla som infinner sig i mig alldeles efter förlossningen går inte att beskriva i ord. Jag låg i sjukhussängen med honom på bröstet, hörde honom först skrika och sen bara gny lite, fick veta att han mådde så fint och att allt gått bra. Jag frågade efter en stund om hur han såg ut, jag såg ju bara hjässan på honom, hihi! De vände honom uppåt och en blick på hans lilla ansikte fick mig att ropa "Det är ju Sture!" Han var så himlans lik sin farfar! Och det är ju Eric också. =)
De pysslade om oss båda, Eric klippte navelsträngen och John skulle såklart tvättas av, något han verkade njuta riktigt mycket av gobiten. Han vägdes och mättes, 3686 gram och 53 cm lång. När sköterskan kom in med kaffe och smörgås kom nya lyckokänslor- åh, vad jag var hungrig! Den lilla burgaren som Eric köpt åt mig innan allt satte igång på riktigt ville jag också ha, den slank ner kall i min mage. Jag hade ju inte ätit på så länge och efter allt kämpande ville jag ha allt jag kunde få, både mat och dricka. Gott sörru!! Lite musik, dämpad belysning, Family Guy på Ipaden, dusch och rena kläder- oj vad jag myste med min lilla familj där i förlossningsrummet. Fotades med mina sköterskor gjorde jag också, de två vill jag minnas. Vid midnatt rullades vi upp på BB, nyduschad med rena sovkläder och med vår nyfödde mot bröstet, hud mot hud- sova var faktiskt inte det första jag tänkte på här, även om jag var trött. 
 
Vi stannade två nätter på BB. Hade ett rum med plats för två par, men fick ha det för oss själva. Så skönt. Vi tassade omkring där på BB, jag i Landstingets skjorta och i tofflor som jag tagit med hemifrån. Blev serverad alla måltider och gick däremellan och hämtade kaffe i köket. Gosade, övade på amningen, tittade på film, fotade... Däremellan var det så klart läkarundersökning och blöjbyten på lillen. Jag tyckte om att vara på BB och hade inte bråttom hem. Eric däremot ville hem efter första natten egentligen, han ville få rå om John hemma. Förstår honom faktiskt, även om det är jag som mamma som gått igenom förlossning och allt så blir liksom inte papporna inkluderade riktigt. Vi hade gärna betalat mer för att även Eric skulle få en skönare säng och få äta med oss vid varje måltid, istället för att behöva åka och handla varje gång. Men, men.. allt annat var bra tyckte jag. Söndagen den 20 april åkte vi hem med vår nye lille familjemedlem. Välkommen hem lille John.
 



Första delen av April 2014

Nu startade min ledighet! Första veckan var ganska fullbokad, förutom måndagen då jag ändå åkte in till kontoret för att skicka iväg ett papper, åkte hem igen och åt frukost på soffan och sen somnade framför Sune i Grekland. Men då var det ju fortfarande mars. :-) 
På tisdagen inhandlades en systemkamera så vi skulle kunna ta fina foton på vår son. Efter det lunchade jag med Eric som började jobbet sent och tog sen bussen in till stan för att få gravidmassage. Men hur ljuvligt?! Alldeles mör och trött åkte jag sen hem igen och sov/slappade till Eric kom hem. Skön dag vill jag minnas! 
Dessa dagar som inledde min ledighet minns jag väldigt detaljerat. Antagligen för att det var så nytt att vara ledig på det här viset, det tog ett tag innan jag vande mig. Dagarna som följde var fullbokade med lunchdejter och fikastunder med vänner, farmor kom på besök, vi tog hand om bilen hos pappa, vi köpte utemöbler, jag umgicks med mamma... Gu vad jag hade det gött dessa dagar. :-)
Det som tyvärr inte var så gött var att Sigrid blev sjuk. Vi märkte först att hon skrek väldigt mycket på oss, inte jamade eller gnydde utan liksom skrek som bara katter kan göra. Började se efter vad det kunde vara- var det maten, ville hon gå ut, hade hon ont (klämma på hela kroppen)..? Lådan såg bra ut men helt plötsligt så kissade hon på duschdraperiet som åkt ned och då såg vi det- blod. In till veterinären med hjälp av mamma som hämtade mig och Sigrid när Eric jobbade och fick konstaterat att hon hade urinvägsinfektion. Stackars liten blev satt på medicinkur och extra mycket gos. =)
 
Från och med skärtorsdagen den 17 april började det hända grejer och dagarna skulle då börja se annorlunda ut... Men mer om det i ett eget inlägg. 
 
 
 






Mars 2014

Mars månad innebar min sista jobbmånad. Jag jobbade för fullt med att avsluta ärenden, sortera upp mappar, informera jobbkontakter och lägga över alltmer på min vikarie. Allt med vemod. Missförstå mig inte, jag längtade som en tok efter bebis, men jag tycker så himla mycket om min arbetsplats och mina kollegor att det var jobbigt att tänka på att jag inte skulle träffa dem lika ofta. 
Förutom jobb drogs jag med falsk ischias i högra benet eftersom bebis tryckte på en nerv. Aj som f-n! Jag haltade, grät lite när jag tog vissa steg och stretchade en hel del på jobbet. 
Jag åt också brunch på Hedvigs med Eric, Martin och Hanna- det var riktigt trevligt! Då grät jag ingenting utan åt gott och var glad. :-D 
 

På fredagen den 28 mars var min sista dag på kontoret innan mammaledigheten. Mina goa kollegor överraskade med gofika och present- gravidmassage på salong och nomineringen från kickoffen i ram. Jag blev så glad och rörd att jag grät lite igen. Glädjetårar, hormontårar... Fint var det iaf. 
På kvällen blev det ännu mer mys med jobbet. Eftersom vi vunnit fler utmärkelser fick vi en middag på Kalles. Riktigt trevligt och ett härligt avslut för mig att få umgås med alla med god mat och gott att dricka. Lasse överraskade mig med en (alkoholfri) drink med tomtebloss i! Wiiee, så fin och goood! 

Dagen efter åkte jag till familjen Edelbrock för att vara barnvakt till min systerdotter Elisabeth. Den lördagsmorgonen sken solen och det var varmt i luften. Det pirrade i hela kroppen- jag stod inför en lång föräldraledighet, det var vår, jag skulle snart få träffa vår bebis..! Allt kändes bra och jag såg nog lite lustig ut där jag gick och log för mig själv. Fotade mig och Elisabeth. Visst är hon go? ❤️️
På söndagkvällen hade vi middagsgäster. Jenny, Erik och deras Todd kom på besök. I Jennys mage låg deras lilla tjej, beräknad 8 veckor efter vår lille grabb. Nu har vi båda våra små gobitar! 






Februari 2014

Februari månads första vecka började med kalas! Den 6 februari fyllde min älskade systerdotter Judith 4 år! Tänk att det gått 4 år sedan hon kom, den lilla prinsessan! 
 
Februaris första vecka gick jag också in i vecka 31. Jag tog inte alltför många bilder på magen, men det blev iaf ca var 10:nde vecka. Mer om graviditeten i ett annat inlägg. Jag la ut detta kollage på Instagram. Kommer ihåg att jag kände mig tung och väldans trött... 
 


Alla hjärtans dag kom och jag blev överraskad med choklad på jobbet av världens bästa kollega Anna! ❤️️ 
 
När jag inte jobbade blev det mycket tid i TV-soffan framför Vinter-OS. Tidigare i graviditeten gick jag många promenader men runt denna tid blev jag tung i ryggen. Härligt med nåt att underhålla sig med! 
 
I februari drog vi också igång renoveringen av källarplanet på allvar här i radhuset. Eric gjorde grovgörat och jag finliret! :-) 






Januari 2014

Jag fortsätter med tillbakablickarna under blogguppehållet. Här är ett axplock av vad som hände under januari 2014. 
 
Året började med att min fina man fyllde 34 år. Första januari och vi var på hotell i Sthlm, åt av enorm frukostbuffé och njöt på spa. När vi kom hem åt vi middag och älsklingen fick öppna paket. :-) 
 
Den 13 januari åkte jag med jobbet till Branäs, en liten kickoff-resa. De flesta åkte skidor men gravid och rund som jag var tog jag det lugnt med promenader. Hade fina kollegor med mig på vandringarna som ibland fick hjälpa mig uppför backarna... Tungt! :-) 


Promenader var något jag ofta sysselsatte mig med i januari månad. Det är oftast så vackert ljus mot den vita snön, och sen vi flyttade till Valbo har jag haft många nya vägar att utforska. Här är foton från en prommis i Mackmyra. 

Vi spenderade en hel del pengar på att förbereda för bebis. Kläder tvättades, skötbord inhandlades och likaså en vagn såklart! Jag har inga problem med att köpa begagnat men vagn var något vi ville köpa nytt. Efter att ha testat några var vi eniga om en Brio i svart med rejäla hjul för alla promenader på grus, i snö och i slask. När vi kom hem och jag läste ännu lite mer om vagnen vi beställt insåg jag att vi beställt Kronprinsessans egendesignade vagn för Brio- Brio Happy Superior, för prinsar och prinsessor! Såklart vår bebbe ska åka kungligt! 

Den 28 januari firade vi 2-årig bröllopsdag med middag. Ujuj, vad fort det går, minns hela dagen som vore det igår. Älskar livet som gift med min Eric.
 
Tyvärr är inte livet lika glatt jämt. I januari förlorade vi två fina människor som gick ur tiden, Stig och Kalle. Vi ses i Nangijala killar, ni är saknade. 


Månaden avslutades med kickoff för hela Proffice Sverige i Sthlm. Konferens, middag och prisutdelning för vinst i olika kategorier. Jag fick pris för bästa kandidatansvarig som är min roll på jobbet- kändes underbart, jag gillar verkligen mitt jobb och jag jobbar hårt för att det ska gå bra. :-) Gävlekontoret och fler kollegor fick också priser, bästa kontoret! 





December 2013

Vi vaknade upp den 1 december till första advent och frost ute i Älvkarleby. Det var en så skön känsla, jag vet inte varför men jag känner det än- jag älskar verkligen att vara i Älvkarleby. Vi åt grötfrukost tillsammans med Sture och Lisbeth och tog sedan en kall och blåsig promenad ned till älven med Selma. Att jag var förkyld och knappt kunde prata var ju inte roligt för fem öre, men det behöver jag inte skriva mycket mer om... ;-) På eftermiddagen åt vi julbord på Kungsådran med hela familjen Linngård. 
På jobbet flöt allt på och det var himla skönt efter att ha berättat den stora nyheten. Nu kunde jag slappna av och njöt av att magen växte. Jag hade inget emot om någon ville känna på bulan, tvärtom blev jag stolt! Det var mycket att göra och jag kände av en annan trötthet än förut, jag höll inte samma tempo som jag brukade men kämpade på ändå. Tur för mig så har jag ingen tråkig arbetsplats direkt, det finns ofta något eller någon som piggar upp en. Som en söt liten ko som gick omkring med headset och hade telefonmöte. Inga konstigheter..! Vi hade också lite julfirande med Proffice Gävle/Falun då vi efter en hockeymatch (som jag inte deltog i) myste i relaxen på Elite Grand Hotell några timmar- bubbelpool, bastu, ansiktsmask och grejer. Efter det åt vi trerätters uppe i restaurangen tillsammans- en helmysig kväll!
 


Även hemma blev det många helmysiga kvällar. Med den tidigare nämnda tröttheten blev det inte mycket gjort hemma. Eric den gobiten bjöd ut mig på Church street, lagade goda middagar hemma och gav mig otaliga antal nackmassager. Nej, jag överdriver inte och ja jag skryter- han är fantastisk min Eric. Bebis fötter kändes av allt mer- massor med sparkar kunde kännas, särskilt på kvällarna när jag landat i soffan. Så roligt att känna, men ibland var det lite obehagligt... De kom så plötsligt vissa gånger. Som tur var klarade jag mig från uppstötningar och sånt skit. Jag har alltid varit mycket för att vara hemma och pyssla, men under graviditetens senare månader var det ännu mer påtagligt. Och särskilt under julen. Jag ville baka, tända ljus, köpa fina blommor... ja, pyssla helt enkelt! Till lucia åkte granen upp och då var det maxad julstämning hos Linngårds i Valbo!


Helgen innan jul firade vi lilla julafton med mamma och Thomas hemma hos syster med familj. Julafton firades hemma hos pappa med stort julbord, Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och frågesportspel på kvällen. Traditionellt och mysigt! Och tänk att vi nästa jul kommer ha en egen liten bebbe att ge julklappar- lille John! Juldagen firades i vanlig ordning i Älvkarleby med Erics föräldrar och syster med familj. Den här gången var vi på restaurangen och åt god middag. Efter det åkte vi hem till Villemo och hade julklappsutdelning.


Nyår firades lite annorlunda det här året. Jag var i stort behov av att få koppla av, varva ned, och bara få vara själv med min favoritperson- Eric. Efter att ha övertalat honom (som först tyckte att nyår ska firas på hemmaplan med middag och vänner) bokade vi in oss på hotell i Sthlm. Vi bokade ett nyårspaket med övernattning, femrätters-middag med fördrink och grejer, samt spa dagen efter. Halleluja! Precis vad jag behövde. Vi åkte ned på förmiddagen och strosade runt i stan på dagen, åt lunch och bara tog det lugnt. På eftermiddagen checkade vi in och slappade på hotellrummet ett tag innan det var dags att göra sig iordning för middag. Vi hade köpt med oss bubbel (alkoholfritt såklart, Sprattelbubbel) och jordgubbar, och klädde upp oss och gjorde oss fina. Sen följde en lång, mysig middag på tu man hand. Ja, de var ju fullsatt i restaurangen i övrigt, men det var så skönt att vara bara vi och få prata och skratta tillsammans. Efter middagen tog vi en drink i loungen med utsikt över Globen och vid tolvslaget såg vi på fyrverkerierna på bron utanför. Gott nytt år! Efter sovmorgon var det fantastiskt skönt att gå ner till en stor frukostbuffé. Och inte nog med det- byta om till morgonrock igen för att tassa vidare till spa- bada i varm bubbelpool, basta och få gravidmassage... Himmel vad skönt!
 


Jag sammanfattade mitt år 2013 med denna bild på Instagram. Det var ett jäkla bra år. New York-resa, jag blev moster till Elisabeth, Rom-resan, vi köpte radhus, jag blev gravid, jag fyllde 30 år.
Tack 2013!
 
 
 
 
 

November 2013

Den första november 2013 firade jag och Eric 10 år tillsammans. 10 år! Vi träffades på sommaren 2003 men blev officiellt tillsammans 1 november- middag och bio den dagen blev startskottet. Vi firade med middag hemma denna gång- i vårt nya hem och med en bebis i magen, vilken känsla!
 
 
Allt eftersom kartonger packades upp blev vi mer och mer hemmastadda i radhuset, det kändes så bra! Vi var överens om att flytta in först och komma iordning innan vi började med någon rust. Ingen av oss är vana vid att rusta, vi har mycket att lära och jag var dessutom gravid och orkade inte alltför mycket efter jobbet. Visst, köket är väldigt slitet och väggarna har tapeter vi aldrig skulle valt själva- men måste man alltid ha så bråttom? =)
 
 
 
Den 15 november var det äntligen dags för ultraljud "på riktigt". Eric och jag åkte upp till sjukhuset tillsammans och väldigt förväntansfulla klev vi in på förlossningsavdelningen och fick träffa en barnmorska. Vi hade pratat tidigare om att ta reda på könet vid ultraljudstillfället eller inte, men bestämde oss först i sista sekund- ja, vi ville veta! Barnmorskan frågade två gånger om vi var säkra på att vi skulle ta reda på det och när vi båda nickade ivrigt sa hon att det var ju ingen tvekan om att det var en liten grabb! Självklart hade det inte spelat någon roll om det blev en flicka eller en pojke, men det kändes såå himla roligt att få veta. Eric ropade till- "Är det en pojke?!" och såg helt överlycklig ut. =) Vår lille grabb! Jag log som ett fån resten av dagen och ville visa alla på jobbet ultraljudsbilderna..! Efter det lade jag ut denna bild på Instagram. Nu var det officiellt.
 


November månad avslutades på bästa sätt- bröllop för fina Linda och Rickard! De vigdes i Valbo kyrka och det var så vackert med mörkret som föll på eftermiddagen och alla marschaller som lyste utanför kyrkan. Musik var nyckelordet och förutom in- och utgångsmarsch, psalmer och framträdande av Jonte och hans vän, sjöng även en kör. Mäktigt och fantastistkt vackert. Linda var så fin och hade en urtjusig klänning och vackert uppsatt hår. Jag fällde både en och två tårar, vilket med all säkerhet förstärktes av mina gravidhormoner...
 
Efter vigseln hölls bröllopsfest i Kalles lada i Älvkarleby. Perfekt för oss som tog bilen dit och sedan övernattade hos Sture och Lisbeth. Det blev en underbar kväll!
 



Oktober 2013

Hösten fortsatte och oktober 2013 präglades av mitt favoritord- mys! Mycket fika, tända ljus och roliga aktiviteter på jobbet. Jag tycker verkligen om hösten och har inget emot att det blir mörkt om eftermiddagarna- på hösten har jag inte hunnit tröttna på det ännu som jag har efter nyåret... =)


 
På jobbet visste knappt någon om att jag var gravid även om jag vet att en del anade, hihi! Jag hade ju berättat för Anna och i mitten av oktober berättade jag också för Kristoffer, min chef. Resten av kontoret och omgivningen fick vänta lite till. Mamma och pappa med familjer fick såklart höra nyheten runt denna tid.
 
Den 12 oktober var det dags för Lindas möhippa- hon skulle ju gifta sig snart! Jag var med på halva dagen och hade fullt sjå att låtsas som allt var som vanligt... inte lätt när tjejerna anade och frågade. =)


Efter att ha gått illamående i augusti och september, och haft tydliga graviditetstecken så som spända bröst och trötthet, upphörde alla symptom helt plötsligt.Jag blev pigg, inget mer illamående och ingen "gravid känsla" i kroppen. Jag blev riktigt orolig för att det var något som inte stod rätt till och ringde därför till kvinnokliniken och frågade. De var så vänligt bemötande och bokade in mig för ultraljud veckan efter, den 21 oktober. Eric kunde tyvärr inte följa med, det blev ju så hastigt bestämt och han jobbade. Anna och Kristoffer visste om att jag smet iväg en stund från jobbet. Väl på sjukhuset fick jag se en välmående liten krabat som så ivrigt flaxade med armarna inne i min mage- allt såg så bra ut och jag kunde släppa min oro. Någon dag efter detta berättade jag för alla på kontoret att jag väntade barn. =)
 
Eftersom flytten närmade sig packades det för fullt hemma i lägenheten. Den 25 oktober träffade vi vår bankkvinna och skrev de sista papprena och sedan mäklaren och säljarna för att få nycklarna. Helt plötsligt var vi radhusägare i Valbo- vilken känsla! De som bodde i huset tidigare gav oss så fina ljungblommor tillsammans med nycklarna som en liten välkomstpresent. Gulligt! Samtidigt som det kändes fantastiskt att flytta och starta ett nytt kapitel i våra liv, fick jag lite separationsångest från lägenheten och livet i stan. Det höll i sig ett par veckor efter flytten också innan det släppte helt och hållet. Konstigt det där- man vill något så gärna och när det sker och blir förändring så känns det bökigt... När städfirman gjort sitt i lägenheten sken den som aldrig förr och jag var där och sa hejdå. =)

September 2013

September kom och med det kom också hösten. Med en flytt som närmade sig började jag rensa allt mer hemma i lägenheten och den 1 september stod jag och min kära kollega Sussi på Åhlens garagetak och hade loppis. Skönt att bli av med en hel del grejer, och en stor eloge till min älskade man som alltid ställer upp. Trots att han var så trött körde han med mig till loppisen kl 06.30. då jag tyckte att alla kartonger var så tunga att bära in och ur bilen. Sedan kom han med både lunch och dricka för att jag skulle orka med att stå och sälja. Kärlek!
 
 
I september fyller både jag, Villemo och Sture år så på söndagen den 15 september firade vi oss alla tre med middag och tårta på restaurangen. Jag fick så fina presenter- presentkort på Cervera, fin choklad och blommor. Tyvärr var jag dålig med kameran, men det blev några foton på maten, tårtan och min present. =)
 
 
På måndagen den 16 september var min stora dag- jag fyllde 30 år! Hela dagen på kontoret var riktigt rolig- jag blev överröst med blommor som kom med bud, grattishälsningar och kramar, fika och ett skrivbord som dignade under presentsnören och godis. Gu vad jag kände mig uppassad! =)Den här veckan var fylld med roliga happenings. Jag och världens finaste kollega Anna åkte iväg på en kryssning och representerade Proffice på företagsmässan med Effect. Mingel, god mat och en hel del skratt präglade trippen- och jobb såklart! Anna bjöd även med mig på middag på Hotell Citys premiär av liveshow med musik och middag den fredagen- så härligt att få umgås så mycket med Anna, det är verkligen en person som jag tycker så mycket om. Anna var också den första som fick veta att jag var gravid (av de på jobbet). =) På fredagen blev jag återigen uppvaktad av kollegorna med ballonger och present- presentkort på Gamla Gefle spa! Gobitarna mina, så pyssliga och omtänksamma.
Blommor från Erics bror Dennis med familj, och från kollegorna.
Blommor från Eric och födelsedagsmiddag! <3
 
Överröst skrivbord och födelsedagstårta på jobbet! =)
Jag och världens bästa Anna!

På söndagen den veckan bjöd jag in familjen på fika och blev återigen överröst med blommor och fantastiska presenter. Bidrag till kamera, presentkort till klocka, Longchampväskor (weekendbag och handväska), presentkort på Konserthuset och på inredningsbutik... My god! =)
 
 

Firandet av min 30:nde födelsedag var inte över efter detta... Eric bjöd mig på en tripp till Sthlm med shopping, middag, musikal och hotellövernattning på Hilton vid slussen. Så himla mysigt! Älskar att umgås med Eric! På fredagen den 27 september åkte vi ned efter lunch till Sthlm, checkade in på hotellet och gjorde sedan stan, mestadels på Söder. Gravid och lite smått illamående som jag var orkade jag inte med lika mycket som jag brukade så det blev en lugn shoppingrunda. Middagen intogs på restaurang Milano vid Kungsträdgården, och efter det var det dags att se Rock of Ages. Vi såg den i New York och jag ville så gärna se den svenska versionen vilket Eric visste. =)
 
 
Inte helt fel att fylla 30 år! Tack alla som gjorde mitt firande så härligt! Och nu är det snart dags för den 31:a födelsedagen. Men den blir nog inte så storslagen. =)
 

Augusti 2013

Sommarens sista månad, augusti, började med fortsatt semester. Vi tillbringade som vanligt mycket tid i Älvkarleby med sol och bad vid bryggan, promenader och lek med Selma och umgicks med Erics föräldrar. Vi var självklart hemma i lägenheten också och det var mysigt med kontrasterna mellan stad och "landet" eller hur jag ska uttrycka det.
 
 
 
 
Den 5 augusti började både jag och Eric jobba igen. Slut på semester och start på en ny jobbperiod. Och start på något helt nytt. Innan jag gick till kontoret den morgonen i augusti tog jag ett graviditetstest då jag gått över tiden med 4 dagar. Jag hade tänkt vänta längre innan jag testade men tankarna malde i huvudet- tänk om jag var gravid! =) Och ja, det var jag! Wiiieeee, vilken känsla, kunde inte sluta le på hela dagen på jobbet hihi! Med detta kom så klart också lite oro, när det är så tidigt kan det ju gå lite hur som helst tänkte jag säga så det var bara att härda ut ett tag. Jojo, det var ju lätt när illamåendet kom som ett brev på posten ett par veckor senare... Augusti månad flöt på med jobb, sportaktiviteter med kollegorna (kul med ett ständigt pågående kräkalarm...) och väntan och förväntan. Den 23 augusti tog jag första magbilden, då i vecka 5. En vecka efter det tog jag ett digitalt graviditetstest- jag ville liksom vara helt säker...
 

 
 
Det var svårt att försöka vara som vanligt på jobbet samtidigt som jag visste att jag var gravid. Inte bara det att jag inte riktigt vågade vara säker på att det skulle gå vägen, jag hade vid sidan om lyckoruset lite sorg i hjärtat att behöva lämna kollegor och jobbuppgifter som jag älskar. Jag visste redan då att jag inte skulle tänka så när väl bebben var här, vad är bättre än det? Men det var min verklighet då, innan bebis, och det kändes jobbigt att veta att jag inte skulle få träffa sina härliga kollegor varje dag. Jag har det bra som trivs så bra med mitt jobb.
 

Juli 2013

Juli månad kom och var varm och skön, precis som det ska vara. För första gången på några år såg jag fram emot 4 veckors sammanhållen semester- med Eric dessutom! Lycka! Men innan första semesterveckan var det dags för konsert. Tillsammans med Erics kompis Fredrik såg vi Toto på Dalhalla i Rättvik den 2/7. En härlig upplevelse att få sitta ute en sommarkväll och njuta av bra musik! 

På fredagen samma vecka var det dags att säga hejdå till kontoret för en stund- ungefär en 4 veckors lång stund. Den känslan! När man jobbat hårt en lång höst, vinter och vår och inte haft riktig semester åren innan- ljuvligt! På lördagsmorgonen packade vi bilen med strandutrustning, stannade till på Willys i Hemsta och shoppade strandlunch, och fortsatte till Älvkarleby. Badplatsen för dagen blev Brämmen och dagen fortsatte sedan med hammockhäng hemma hos Sture & Lisbeth. Ljuvligt! 
 
På söndagen samma helg var Sandras riktiga födelsedag och jag bjöd in till frukost hos oss innan vi åkte till Sandbankarna för en dags strandhäng bara jag och Sandra. :-) 
 
Redan på tisdagen den första semesterveckan gjorde vi något som skulle förändra mycket. Vi åkte på husvisning av radhuset på Spikåsvägen i Valbo. Jag var så skeptisk först, tyckte inte att det såg fint ut på bilderna. Men Eric som varit där tidigare tyckte jag skulle ge det en chans så vi åkte dit- han trodde att jag skulle gilla det om jag såg det på riktigt så att säga. Och han fick rätt! Radhuset som är i suteräng är riktigt annorlunda på sina ställen om man jämför med en fristående villa. Man går ju till exempel in i källaren, det är två trappor upp till sovrummen, med en baksida som dessutom i sin tur har en slänt och en trappa, och som man kommer ut till från översta våningen... I det här huset tränar man rumpa kan jag säga!
Vi gillade som sagt huset och så gjorde två andra intressenter också. Tur för oss så fick de andra inte lånelöfte vilket gjorde att vi slapp budgivning. Mot slutet av första semesterveckan hade vi bestämt oss för att köpa huset, men då vi bokat en liten tripp till Rom veckan efter och inte skulle hinna träffa mäklaren före det fick vi ha is i magen och hoppas på att säljarna inte sålde huset innan vi kom tillbaka... När vi kom hem igen fanns huset kvar och vi skrev på de första papprena med bank och mäklare för att inom kort bli radhusägare. =) 
 
 Resan då? Ja, de säger ju att alla vägar bär till Rom så vi tänkte att vi åker väl dit då. Både jag och Eric ville åka iväg nånstans, men då Eric hade spelningar på helgerna kunde vi inte vara borta en hel vecka. Eric ville helst ha sol och bad och jag ville se en storstad. Då satte jag mig ner och kollade upp olika alternativ. Vad det blev? Ett hotell med poolområde strax utanför Rom (med goda kommunikationer)- tadaaaa! Vi badade och solade på dagarna och hade det riktigt avkopplande med böcker i massor. På eftermiddagarna/kvällarna åkte vi in till stan. Colosseum, Forum Romanum, Vatikanen, Spanska trappan... Pasta, vin och italiensk glass. Och så klart lite shopping! Vi bodde precis bredvid ett jättestort köpcentrum där alla kända märken och affärer fanns, samt många för oss nya affärer. Vi var de typiska turisterna och jag njöt av det i fulla drag. När vi var vid Spanska trappan gick vi in i kyrkan ovanför, Santissima Trinita dei Monti- bland de vackraste kyrkorna jag har sett, jag tyckte verkligen om att vara där inne bland alla ljusen och musiken som spelades så vackert. Eric väntade tålmodigt medan jag gick runt och filosoferade, tände ljus och funderade. Den här resan satte sina spår i minnet, jag kommer alltid att tänka tillbaka på den med ett stort leende. Eric och jag!
 

 
 
 
Rom 18/7- 23/7 2013
 
Jag och Eric för alltid, hoppas jag! =)
 
Väl hemma i Sverige igen fortsatte semestern med sol och bad, mys i Älvkarleby och grillning med kubbspel hos pappa med familj. Och så träff med mäklaren och banken förstås.



Juni 2013

Innan mitt ett år långa uppehåll skrev jag ett inlägg den 28 maj. Jag vill ge lite återblickar för vad som hänt efter det, 2013 var ju ett fantastiskt år. :-) 
 
Juni 2013 startade med en utflykt till Sikvik. Bara jag och Eric. Vi hade med oss kaffe och solstolar, och bara njöt av dagen på denna underbara plats. Sommaren kunde inte starta bättre! Kommer inte att glömma denna dag, lördagen den 1 juni. =)
 
I mitten av månaden, närmare bestämt den 14 juni, ringer min telefon på natten- det är Gabriel som meddelar att det är dags, Judiths syskon är färdigbakad och vill komma ut. Mamma som jobbar natt hämtar mig och jag åker till Vallrundan för att krypa ned med Judith. På morgonen lämnar jag henne på dagis och hämtar hem henne igen på eftermiddagen. Vi lekte, fotade, åkte till Köpis och köpte present till bebben som Judith valde helt själv (orange dreggelscsarf och liten tygskallra). Hela tiden var vi pirriga och spralliga- vi ville träffa bebisen medsamma! På kvällen kom hon hem, den ljuvliga lilla Elisabeth!
 
 
 
Den 21 juni inföll midsommarafton. Jag och Eric packade väskorna och sillen och begav oss ut till Älvkarleby. Hos Sture och Lisbeth åt vi sillunch på deras gård, vädret var strålande! Efter lunchen åkte vi alla fyra och Selma på liten utflykt vid älven, promenerade och myste med kaffe och jordgubbar. På sena eftermiddagen var det dags för grillning hos Villemo och Marcus. För andra året i rad åkte Eric iväg och spelade på kvällen, men inte förrän vid 21. Då myste vi vidare med ett glas vin hemma hos Sture och Lisbeth innan sovdags i deras mysiga gäststuga. Midsommardagen tillbringades på Laxön med god mat och långpromenad med Selma. En härlig midsommarhelg! 
 
2013 års första sommarmånad avslutades med fest! Sandra bjöd in till 30-årskalas med god mat, bra musik, musikquiz (mitt lag vann :-) )och härligt sällskap- bra kväll med andra ord! Gymnasiets järngäng återförenades då både Camilla och Carola var på plats- love it!! 
 












RSS 2.0