Första arbetsveckan gjord

Så har den första arbetsveckan gått, helt galet fort kändes det dessutom. Dock var arbetstempot väldigt lugnt, det märks att det är semestertider ännu. 

Men att åka hemifrån vid 7 för att återvända vid 17.30... Alltså, nej. Inte roligt när jag längtar efter min Guldbulle så det smärtar i hjärtat. Tur att grabbarna mina hälsar på och kommer och hämtar mig ibland. 


Lördagen, idag alltså, har tillbringats i Furuvik igen. Hälsat på djuren och badat, så härligt!! 
Nu ligger jag nedbäddad bredvid den lille gobiten. Han får lite påfyllning av välling inför natten och vill absolut hålla flaskan själv. 😊 

Sov så gott! 



Söndag i Furuvik

Så var min ljuvliga föräldraledighet med John slut, imorgon kallar åter jobbet. Jag får en liten tår i ögat, får liksom separationsångest- det här har ju varit den bästa tiden i mitt liv! Men å andra sidan så är det senaste året något fint att se tillbaka på, John kommer att ha en fantastisk höst med sin pappa och jag, ja jag kommer ju att få jobba med världens bästa kollegor igen. Win, win, win! 

Dagen har tillbringats i vår fina Furuvikspark, som vi älskar att gå runt i. Både jag och Eric är väldigt förtjusta i djur och jag tror John (liksom de flesta barn) är lik oss båda på den punkten. Klappa och mata getter, gosa med hästar och kor, mysa med lemurerna, vinka till orangutangerna, heja på grisar och kameler och mycket mer. Båttur i Amazonas blev det också! 












Fikapaus på cafét vid tivolit. 

Men allra mysigast idag var ändå våra stunder hos schimpanserna. De båda hanarna, Santino och Tjobbe var inomhus och Santino var på lekfullt humör, klättrade och showade. Sen plötsligt gick han fram och tillbaka och slog på rutan där vi stod, ville tydligen skoja enligt en parkvärd, innan han satte sig mitt framför oss och tittade på oss noggrant. Alltså att få titta på det där ansiktet på sånt nära håll är ju en underbar känsla, ögonen ser så kloka och, tyvärr, lite sorgsna ut. Dock verkade han på ganska gott humör för det blev pusskalas inom kort! 

Det var så mysigt att pussas med Santino att jag ville gå in dit igen och hoppades på en repris av pussandet. Och repris det fick jag! Goa, goa varelse! Han satte sig vid rutan och tittade en stund innan han tryckte munnen mot glaset. Puss påre Santino!  Från början var det bara jag, Eric, John och en till kvinna där så jag stod länge och tryckte ansiktet mot rutan (John var mer intresserad av att titta in i det tomma utrymmet där aporna inte var). När det sedan började samlas lite fler människor bakom mig var jag ju tvungen att flytta på mig, fler ville ju hälsa på Santino. Motvilligt vinkade vi hejdå. 😊



En perfekt söndag med mina älskade grabbar, Eric och John! Jag får så mycket energi av att få vara med min familj och att dessutom få vara runt så många fina djur är oslagbart. ❤️ Nu är jag laddad för jobb! 

RSS 2.0